Tankar och betraktelser från en amatörfilosof

Om någon eventuellt ororade sig att jag i fortsättningen skulle ändra mina inlägg och bara skriva om övernaturligheter eller spirtualitet så högg ni i sten, kan jag säga.

För idag är den vanliga gamla griniga surgubben tillbaka, lika förbannad som så många gånger förr. Och anledningen är en av de gamla vanliga.

Telefonköer!!!

Jamen, FY FAAAAN för telefonköer!

Just idag är det inte Telia-Felia som är föremålet för min irrtation utan min bank.

Förlåt, det där blev lite fel. Självklart är banken inte alls "min" utan jag menar den bank som jag gett förtroemdet att förvara mina stackars ynka slantar.

Och efter dagens evighetslånga väntan i deras telefonkö är jag än mer förbaskad på företags och myndigheters nonchalans mot dem man är satt att serva på bästa sätt.

"Just nu är det många som ringer. Men vi besvarar ditt samtal så fort vi kan!"

Så säger de både hos Swedbank (som jag personligen nyttjar) och på en väldig massa andra företag, myndigheter och institutioner i samhället.

Men det är ju, förihelvete, ALLTID "många som ringer"!!!

ALLTID!!!

Eller har jag fel? Rätta mig om jag har fel!

Och en gång per minut ungefär kommer den där rösten som säger om den frasen varannan gång och de övriga gångerna upplyser mig om att det fortfarande är samtal före....

"MEN DU BEHÅLLER DIN PLATS I KÖN!"

Tror fan det! Det vore väl den ultimata skandalen, det ultimata hånet om man inte fick göra det.

Det kanske bara är en tidsfråga innan vi får höra att samtalen lottas fram till växeln och har man tur så kan det gå fort. För att vi då ska hoppas på kortare väntan och lättare stå ut med att vänta i trekvart innan vi får tala med en levande människa.

Varje gång dessa köer drabbar mig berättar jag undantagslöst för den där levande människan vad jag tycker om deras köer och väntetider. Markerar att de just har stulit 45 minuter av min tid.

Men jag gör det på ett respektfullt sätt gentemot det öra där min röst går in i andra änden av telefonnätet och förklarar att jag inte alls är irriterad på den som person.

Kanske måste vi bli fler som gör det för att det ska bli nån ändring...?

Nej, egentligen tror jag inte att hjälper så värst. Swedbank, Telia, Försäkringskassan och alla andra med långa väntetider till telefonväxeln kommer att ändra på den saken den dag de tror att det finns pengar att tjäna på det.

Ändå har deras högsta chefer och ledare mage att påstå att kunderna är viktiga för dem.

I helvete heller, säger jag. Vi är viktiga när vi inbringar inkomster åt dem. Men när det kommer till att de ska hjälpa oss kunder tillrätta på ett eller annat sätt så får vi vackert vänta tills någon behagar svara.

Och det av EN enda anledning - att det lönar sig att ha det på det sättet!

Javisst, i teorin kan jag flytta mina stackars kronor till en annan bank eller köpa min telefoni, bredband och kabel-TV av någon annan. Men det är ju bara det att de är ju mer eller mindre likadana allihop!

ELler borde man starta nån Facebookgrupp för alla som blir arga när de tvingas vänta i telefonkö i mer än några minuter.

Totalt varade mitt samtal med Swebank idag i 1 timme och 11 minuter. Från det att jag började knappa in personnummer tills jag avslutade samtalet.

För när jag väl fick svar så skulle ju mina problem kollas upp och det skulle frågas kolleger och ett som annat och då blev mitt samtal placerat i vänteläge flera gånger. Vilket en sån där robotröst påminde mig om var femtondes sekund ungefär.

Allt var absolut inte bättre förr men en del var det definitivt. 

Jag gillade när man kunde ringa sitt lokala bankkkontor och få prata med någon som man visste hur de såg ut och vilken service man kunde förvänta sig.

För det är ju också något som har förändrats. I dessa enorma kundtjänstcentra är ju de som svarar helt anonyma och några drar sig inte ens för att vara rätt snorkiga och otreviga. Medan man förr visste att den kund som ringde förr eller senare kommer att sitta eller stå öga mot öga med en. Då bemödade man sig nog om lite bättre bemötande.

Men med dagens opersonliga, men mer lönsamma, arbetssätt har de inte alls det engagemanget som man tvingades ha när man mötte kunden i levande livet.

Mina tidigare bataljer med Telia gör att jag blir irriterad bara jag ser deras übertöntiga reklamsnuttar på TV ideligen. Nån nörd som blir nedstoppad i en kanon av "en svajig cirkus". någon som blir hängande från en bergvägg typ hundra meter över marken eller den där säkerhetslinan från rymkapseln lossnar ute i rymden och personen ifråga besviket utbrister att; "Det här är inte Telia!"

Då blir jag smått förbannad och önskar att jag kunde få göra en video med en parodi på deras idiotreklam. Men en människa som ringer deras kundtjänst och får svar omedelbart.

Denne skulle då utbrista i samma fras. Och därefter ett skelett i en stol med en telefon i handen och texten: "Lååånga väntetider i telefonkö! DET är Telia!".

Nej, kära ordbrukare, mot företag och myndigheter är vi alla små. Pyttesmå! De skiter totalt i vad vi tycker och tvekar inte en sekund att ljuga oss rakt in i örat när de försäkrar att de "gör allt de kan" för att korta köerna.

Hade jag gjort allt jag kan i 10-15 år med så klena resultat är väl frågan om jag inte skulle gå och köpa mig ett rep.

Vad jag menar med det kan säkert mina begåvade ordbrukare enkelt räkna ut helt själva så jag stannar där.

Bara en halvtimme kvar nu innan kvällens SHL match för Timrå börjar nere i Örebro

Ha en fin kväll tillsammans eller var för sig i Forshaga, Lycksele, Lövstabruk och Kortedala.

Och glöm för allt i världen inte att ALLTID klaga när du får vänta i fem minuter eller mer i telefonköer. Vi kanske inte kan förändra nåt men vi kan ändå tala om vad vi tycker om otyget.

Kanske ändå att droppen urholkar stenen...

God tisdagförmiddag på er, kära ordbrukare världen över. Hur mår mi idag? Hoppas att så många som  möjligt mår minst lika bra som jag själv och min fyrbenta sambo gör denna februaritisdag.

Februari är ju förresten på väg att lägga sig ned att dö för detta året och därrmed ge plats åt mars, den månad då stora delar av Sverige kan börja ana vårens ankomst.

Idag ska jag inte skriva ett ord om SD, Trump eller politik överhuvudtaget. Dagens blogginlägg blir dessutom fritt från hockey och annan idrott. 

Inte heller ska jag gnälla över priser, skatter eller skurkaktiga företag.

Nej, idag ska jag skriva om något HELT annat.

"Oknytt?" skrev jag som rubrik. Det betyder inte att jag har epokgörande nyheter om ok i allmänhet.

Inte ok-nytt, alltså utan jag menar sånt där som man inte riktigt kan förtså eller förklara med gängse vetenskaper.

Bilden nedan visar det vita skänkskåpet som jag har stående i hallen. På det ligger en liten duk och på den står en lampa som jag blev förtjust i vid ett besök på Rusta för några år sedan. Billig var den fast den, i mina ögon, var fin.

På var sida om den står två små ljuslyktor för värmeljus som jag tänder ibland om kvällarna.

I bildens nedre del skymtar en rufsig liten Thea och det finns en tanke med det som jag återkommer till.

 

Att Thea fick vara med är mest för att visa hur stort skåpet är jämfört med henne. För min första tanke imorse när jag möttes av synen på nästa bild var; "Hur i herrans namn tog hon sig dit upp och rev ner ljuslyktan?"

 

Just precis, en av dem stod på golvet då jag steg upp imorse. Och den där första tanken slog jag ju genast bort eftersom jag vet att hon inte har skuggan av en chans att ta sig dit upp.

Så hur hamnade den då där? Har jag gått i sömnen och rivit ner den själv?

Möjligt, kanske, även om jag absolut inte har någon historik som sömngångare.

Den där lilla glaskoppen är ganska bastant och tung för sin litenhet så det finns ingen möjlighet att vibrationer i huset kan ha fått den att falla till golvet. Den stod ju dessutom på en duk som ger större friktion än den släta ytan överst på möbeln där den stod. Plus att i så fall hade väl båda ramlat ner?

På översta bilden sysn ju också tydligt att ingen av lyktorna står nära kanten utan nästan mer mot mitten.

Så jag blev stående i ett ögonblick, häpet stirrande på ljuslyktan. Den stod dessutom helt upprätt och värmeljuset satt kvar i den. Vilket gjorde det hela ännu mer egendomligt.

I den stunden hände nåt som hänt förut även om det nu är många år sen sist. Jag fick för mig att gå in i vardagsrummet och titta på min vackra mammas brudfotografi som jag har stående i en hylla där.

 

Kvaliteten när man fotar av en inramad bild blir kanske inte den bästa men det bjuder jag på. Att hon var sagolikt vacker som brud syns ju ändå.

Jag plockade ner fotot och höll det i händerna medan jag småskrattande frågade; Är det du som är här och skojar med mig?

För det var faktiskt min första tanke sen jag konstaterat att Thea inte kunde ha med saken att göra. Att jag haft påhälsning från "andra sidan" av någon bortgången närstående.

Egentligen är jag ju en ganska rationell människa som borde vara mer tveksam till det där med andevärlden och andra sidan. Jag försöker ju alltid att hitta logiska förklaringar till allt.

Men samtidigt är jag fascinerad av andlighet och följde rätt länge "Det okända" på TV. Serien är väl nedlagd numera men det går ju repriser varje eftermiddag på vardagarna.

Dessa ser jag aldrig på men däremot har jag hittat ett medium som finns på Youtube och heter Christoffer Norén.

Det finns massor av videos från hans storseanser men även livesända evenemang där folk får kontakt via webkameran och får hälsningar från sina bortgångna närstående.

Jag ska bjuda på ett sådant klipp så den som själv är intresserad kan söka vidare och se mer av honom.

Den mannen är nog det första medium som imponerat mer på mig än självaste Terry Evans. Den sistnämnde såg jag ju livs levande vid två storseanser tillsammans med syrran och hennes dotter för nästan tjugo år sedan.

Jag säger absolut inte att ni ska tro eller inte tro på något av det här. Men min upplevelse från imorse är 100% sann och jag förstår fortfarande inte hur ljuslyktan kunde hamna på golvet.

Eller hur den, med en fallhöjd på över en meter, kunde landa upprätt med värmeljuset kvar på plats. Och då ska ni också veta att jag fingrade lite på det för att känna om det kanske satt fast i utläckt stearin som de ofta gör.

Men det gjorde det INTE. 

Så förslag om möjliga förklaringar mottages tacksamt i kommentarsfältet. För jag fattar absolut INGENTING!

Jag skrev ovan att jag pratat med bilden av mamma tidigare. Det kanske jag redan har berättat om nån gång men jag gör det igen ändå.

Det var på 00-talet då jag nyligen separerat från exfrun och hade träffat en tonårskärlek via nätet. Vi kallar henne N. Vi träffades så småningom livs levande också och tycker uppstod. Minst sagt!

Vi bodde långt ifrån varandra och fick inte ses så ofta i verkligheten men hade daglig kontakt via nätet och telefonen.

Men lite drygt 1½ år senare hände något. Exakt vad vet jag inte säkert än idag. Men jag började få känslan att hennes intresse för mig var på upphällningen och lite senare började det hända att när vi pratat via MSN Messenger (det som mumera är Skype) fick jag en så stark drift att hämta mammas foto och stå med det i handen och se på det i kanske en minut.

Jag berättade detta för M nästan gång vi pratade på nätet och frågade henne om hon tröttnat på mig. Men det förnekade hon väldigt bestämt. Min känsla fanns dock kvar ända till uppbrottet till sist kom.

Mina farhågor besannades och förhållandet tog slut. Och jag höll ganska tyst om hur jag upplevt att mamma kanske försökte varna mig för vad som var på väg att hända. Tänkte dock ganska mycket själv på det.

Och efter att slutet var ett faktum så upphörde den där driften att titta på och prata med bröllopsbilden. Är inte det också lite underligt?

Till hösten kommer Christoffer Norén hit till stan för en storseans i samma lokal där jag såg Terry Evans två gånger under år 2006. Så jag börjar fundera på att försöka skaffa en biljett och gå dit och delta.

Se där, jag KAN ju skriva om annat än Trump, Telia, SD och Timrå IK.

Som jag skrev en bit upp blir jag glad om ni skriver några rader och kommenterar. Och det behöver inte vara så att ni tror på övernaturligheter, ni får precis lika gärna sabla ner allt sånt som trams. Alla kommentarer är välkomna så länge man inte är direkt otrevlig eller ohyfsad.

Det händer dock ytterst sällan och om det gör det så publicerar jag inte den kommentaren.

Därmed ska jag önska er en underbar tisdag i Skeborkvarn, Ljungaverk, Torsby och på Tjörn.

Ha det gott nu tills vi ses nästa gång! Så gott ni nu kan...

God söndag på er, kära ordbrukare! Ni tar väl vara på vilodagen, hoppas jag.

Jag är ju själv inte troende ett enda dugg men det finns små stycken, små citat ur bibeln som jag gärna lyfter fram och använder då det passar mina syften och önskningar. Eller rättfärdigar mina handlingar och tankar.

Så budet att tänka på vilodagen så att man helgar den är ett av dem och det lånar jag gärna.

Fast på riktigt så råder det ju total jämlikhet mellan veckodagarna här hos mig. Jag lagar nåt lite extra när jag får lust och har råd till det oavsett vad veckodagen har för namn. Söndag är vrken sämre eller bättre än tisdag eller torsdag.

Vill ni veta vad jag lagar idag? Skit samma, läs så får ni veta det vare sig ni vill eller inte.

Idag har jag styckat och marinerat dryga 8 hg tjocka revbensspjäll som Lidl erbjöd för en billig peng den här veckan. 

De ligger numera i min slowcooker och ska få stanna där till framåt 16-tiden. Då ska jag lyfta ur dem och sen göra grönpepparsås av stekskyn och lite grädde. Kalla kokta potatisar finns i kylen och dessa ska skalas, tärnas och stekas som tilltugg till spjällen. Som även borde räcka till åtminstone två matlådor att sparas i frysen för framtida mjutning.

För att tala om nåt heeelt annat....

Vad tycker ni om USA;s nygamla president, Donald Duck? (Förlåt, TRUMP ska det förstås vara.)

Vad jag tycker vet mina trognaste ordbrukare sedan länge så det behöver jag kanske inte skriva.

MEN... På samma  gång som jag undrar om mannen verkligen har alla hästar hemma, om han är vid sina sinnens fulla bruk, om han eftersträvar världsherravälde så funderar jag också lite över hur nyheterna rörande honom och hans följare vinklas och presenteras i all svensk media.

Och oaavsett vad jag själv och andra har för uppfattning om honom så tycker jag ändå att nyhetsrapporterungen, vad den än handlar om, ska eftersträva att ge en så opartisk bild man kan av vad som händer i världen.

Men inte ens de som hatar Trump allra mest kan väl säga att några av våra ledande media (SVT, TV4, SR eller de största tidningarna) rapporterar objektivt om vad han gör och säger. Man lyfter ju BARA fram de saker som kan få oss att tycka mer illa om honom än vi redan gör.

Och även om jag inte tillhör hans fanclub eller skulle ha ens vidrört en valsedel med hans namnpå om jag varit amerikan så borde han väl ändå få en chans att visa att han duger.

Samma gäller våra politiker från nästan hela skalan som tydligt markerar sitt avståndstagande. Två f.d moderatledare (Reinfeldt och Bildt) har t.ex mer eller mindre idiotförklarat både Donald själv och hans entourage.

Övriga tycks instämma utom kanske ETT parti. Och jag behöver kanske inte nemnge dem, ni fattar ju ändå...

Jag har inte sett eller hört någon av de största ens försöka förstå vad han tänker sig att göra. Hur han har tänkt sig att gå till historien och bli ihågkommen.

För det faktum att han ju faktiskt valdes av det amerikanska folket med rätt klar marginal för ännu en fyraårig sejour vid maketn berättar väl ändå att de tror på att han kommer att åstadkomma nåt som är bra för dem. 

Eller har den andra politiska sidan svikit dem så fruktansvärt att man tänker att vad som helst är bättre?

Jag frågar för att jag inte förstår. Gör ni?

Det är sannerligen inte enkelt att begripa sig på amerikansk politik. Hur kommer det sig, till exempel, att ingen startat nya partier? De  har ju i praktiken bara två. Och båda är väl mer eller mindre köpta av den där rikaste procenten jag skrivit om så många gånger förr.

Under Obamas åtta år i Vita Huset infördes en del sociala reformer som skulle underlätta för de fattigaste att få råd med vård, omsorg och mediciner. En del av dessa revs av Trumpregimen 2017-2020.

Resten vill han riva nu till förmån för de rikastes skattesänkningar.

Känner ni gen mönstret? Precis samma sak pågår ju här hos oss om än inte i samma skala.

DET skriver och talar våra svenska media inte heller om i nån större utsträckning.

Jag undrar alltså hur Trump tror att någon från republikanska sidan ens ska kunna komma i närheten av Vita Huset efter honom om han sänker de breda massornas levnadsstandard så drastiskt som våra nyheter rapporterar om.

För amerikanerna må vara okunniga om resten av världen men nog kommer de att fatta allvaret om det blir så illa som många befarar.

Och där inkuderar jag mig själv för jag tror att de som verkligen kommer att ha någon nytta av den nye presidentens politik är det lilla fåtal som äger större delen av USA;s samlade tillgångar.

Motstånd och protester finns ju ändå. Flera superkändisar med Bruce Springsteen, Johny Depp, Robert de Niro och Madonna i spetsen har gått ut och sagt att de ska lämna USA och några t.o.m att de aldrig tänker återvända.

Sen finns ju också fortfarande en tappert krigande man som gjort flera försök att bli presidentkandidat. 

Bernie Sanders som hunnit bli en bit över åttio år har ju länge pekat mot Europa, Skandinavien och inte minst mot Sverige för att få folk att förstå hur många förmåner de saknar som är självklara här.

Youtube kryllar av klipp med hans tal inför kongressen, senaten eller bara ute i landet. Jag tänkte bjuda på ett av dem så får ni själva sen fundera om svensk nyhetsrapporterig är adekvat eller ej.

Kanske berättar de bara sanningen. Kanske förstärker de Trumps onda sidor och förtiger de goda. 

Eller kan det kanske till och med vara ÄNNU VÄRRE än vi tror.

Jag vet, som sagt, inte. Jag bara funderar....

Men titta gärna och lyssna på en, i mitt tycke, väldigt klok man med hjärta för de sämst ställda, Bernie Sanders.

Man kan ju undra också om han är ensam. Eller finns det en kraftfull rörelse bakom som stöttar honom och som ser till att andra tar över den dag Sanders inte orkar kriga mot makten längre?

Era gissningar är nog lika bra eller dåliga som mina, kära ordbrukare i Ödeshög, Rimbo, Katterjåkk och Trellebrog.

Ha det gott! Så gott ni nu kan...

Om jag använder mitt positiva tankesätt när jag ser på gårdagen kan jag ju påstå att jag blev delvis bönhörd.

Nej, fred på jorden, kärlek och glädje till alla människor eller slut på krig, svält och rasism fick jag inte. Där blev det visst avslag från "makterna".

Men Timråseger mot serieledarna, Brymäs, fick jag!

Och vilken seger sen!

I första perioden var Timrå det klart bättre laget och gjorde också första målet. Brynäs kvitterade och spelade även upp sig, Men det var Timrå som åter tog ledningen med 2-1.

I andra perioden synted det åter vilka som leder serien för då dominerade Gävlelaget nästan totalt.

Men gjorde inga mål. Det gjorde däremot Timrå och hade 3-1 när det blev paus för andra gången.

I sista perioden var det nästan bara ett lag på isen. Och det var INTE Brynäs! De blev utspelade med hela 6-1 innan slutsignalen gick och fick sätta sig i bussen hem till Gävle utan poäng denna kväll.

Men mina önskningar om allt det där andra står förstås kvar och jag erbjuder "makterna" samma deal på lördag då Leksand kommer hit. Slår då mina önskningar in så får Leksand vinna utan att jag bråkar för det.

Jodå, jag vet att det där med fred på jorden och slut på svält och annat bara är en naiv och omöjlig tanke.

Varför? För att det finns folk som blir rika på det förstås. Krig kräver vapen och vapen får många länder köpa av andra nationer som gärna vill fortsätta att leverera kanoner, bomber, stridvagnar och missiler. Eftersom det gör dem rikare.

Det är alltså girigheten som är boven i dramat för det mesta av ondskan i världen.

Ändå står de girigaste ofta på barrikaderna med bibeln i handen och predikar EMOT girigheten. De säger till oss att vi ska vara nöjda med det vi har. Med smulorna från de rikas bord.

De predikar anspråkslöshet för de breda massorna alltså...

Varför? För att de inte vill ha konkurrens förstås. För att de lättare ska kunna roffa åt sig ännu större förmögenheter.

På de fattigas bekostnad förstås. Det är det vi kallar kapitalism.

Det är alltså inte resursbrist som skapat fattigdom och svält. Det handlar inte alls om att vi inte har råd att se till att alla får mat i magen, tak över huvudet etc. Det handlar om att vi inte kan mätta de rikaste.

Om man fyller en vanlig tvåvåningsbuss med så många av de allra rikaste på jorden som ryms så skulle dessa ändå äga mycket mer än alla andra på jorden tillsammans.

Och då ska man komma ihåg att långt ifrån alla som inte kommer med på den bussen behöver fundera över mat och husrum eller ens kan betraktas som låginkomsttagare.

Och dessa förmögenheter genererar förstås även politisk makt, inte bara ekonomisk.

Ta Teslachefen Elon Musk till exempel. Han lär ha satsat bortåt trehundra miljoner US dollar på Trumps presidentkampanj.

Det låter helt sanslöst för en vanlig dödlig. Men då ska man också veta att från valdagen och fram till idag har hans förmögenhet ökat med mycket mer än så. Bra investering för Elon, alltså.

Men han har visst inte råd att teckna kollektivavtal för människorna som jobbar på hans Teslaverkstäder här i Sverige.

Om den saken är det dödstyst från regeringen och ännu tystare från deras chefsparti, SD.

Är inte det lite märkligt? SD som är så noga med att MÄNNISKOR som kommer hit från andra länder ska anpassa sig till vårt sätt att jobba och leva. Ta seden dit de kommer, som talesättet lyder...

Varför ska inte utländska företag då göra detsamma? Varför står inte SD på barrikaderna mot DEN saken också?

Tycker de likadant om miljardärer från Indien, Saudiarabien, Iran eller Kina etablerar företag i Sverige och vill ha samma villkor här som i sina hemländer??? Ja, jag bara undrar...

För några timmar sedan stod jag i vardagsummet med TV;n som sällskap medan jag strök mina skjortor. Det var där tankarna ovan föddes och frodades.

Då fick jag också veta att det råder blixthalka i stora delar av Västsverige. D.v.s den SYD-västliga delen. Man talade alltså inte om Dalarna, Härjedalen, Jämtland eller Lappland som också är västliga landskap utan Göterborg med omnejd och däromkring. Bland annat visade man upp bilder från Borås där underylt regn skapat isgator överallt.

Så är det dock inte här på Sveriges midja. Här är det strålande sol från klarblå himmel och runt nollan på termometern. En härlig vinterdag med andra ord.

Av den tänkte jag att jag och Thea ska gå ut och njuta en stund nu så ni får hitta nåt annat att läsa alldeles strax. Men det blir säkert inga problem. Det är ju inte för inte som det finns en slumpknapp!
Använde den nu, kära ordbrukare i Björklinge, Ljusnarsbyn, Gäddede och Kalmar.

Slut för idag. Tack för idag!

Nya dag - nya möjligheter! Jamen, låt oss ändå försöka att se det så istället för tvärtom. Typ; Ny dag -nya helveten!

ATt det sen kanske ändå blir som det senare av citaten får vi väl i så fall tackla när vi märker att det barkar åt det hållet.

Men innan dess försöker vi hålla drömmen levande om en bättre värld. Eller bara om en bra dag.

För drömmar har vi väl alla, eller hur? Några drömmer om miljoner för att kunna köpa, om inte slott och herresäten så kanske en juste villa eller sommarstuga. Eller om att få byta ut den där skraltiga rishögen som vi använder för att transportera våra kropper till andra platser mot nåt nytt, glänsande och fräscht som går tyst och fint och imponerar på ens vänner och grannar.

Sen finns det ju så många som har mycket blygsammare drömmar än så. De som drömmer om tak över  huvudet, mat i magen och hela och rena kläder på kroppen.

Eller, som kanske han gör som jag skrev om igår, drömmer om att vetenskapen ska hitta botemedlet mot den dödliga sjukdom man har i sin kropp.

Och det är väl inte fel att ha en dröm, en vision om ett bättre liv, om att hitta den där stora villkorslösa kärleken.

Den har jag ju varenda dag, om så "bara" från en vit lurvtuss på fyra ben med en glatt viftande svans i bakänden och framtill en tunga som gärna slickar mina händer eller ansiktet om hon kommer åt.

Det är jag glad och tacksam över samt att jag, såvitt jag vet, är frisk och i ganska gott skick för min ålder.

Just idag är kanske drömmen att Timrå ska trotsa experternas förutsägelser och vinna kvällens hemmamatch mot serieledande Brynäs från Gävle. 

Lite av en derbymatch kan jag tycka eftersom det är ungefär lika långt dit som till Örnsköldsvik. Men Ö-vik ligger ju i samma län så det är väl därför som matcherna mot Modo kallas derbyn.

Brynäs har ju också trotsat experternas tips genom att, som nykomlingar från allsvenskan, dominera SHL hela vintern och de toppar fortfarande serien efter 43 spelade omgångar.

Men förra gången lagen möttes, då på deras hemmaplan, var det Timrå som vann. Så nog är det som Gunde brukar säga att "INGENTING är omöjligt"!

Hur som helst tänker jag hålla den drömmen levande så länge det går.

Men hur är det för de där som, till synes, har allt det där som andra bara drömmer om. Vad fantiserar miljardärer och biljonärer om. Vad önskar de sig?

Har Elon Musk t.ex några drömmar som inte ens hans rekordförmögenhet kan köpa?  Eller Amazon-grundaren Jeff Bezos som är nästan lika snuskigt förmögen som Musk? Vad har de för önskningar?

Slutsatsen måste väl bli att ingen egentligen blir lycklig av själva rikedomen. Det handlar nog mer om vad man gör med den, hur man änvänder den.

Där skiljer sig väl t.ex Bill Gates som grundade Microsoft och inte heller precis är någon fattiglapp från de flesta av de andra knösarna i USA. Han, liksom ett flertal välavlönade skådisar och artister bedriver ju även en väldigt generös välgörenhet. Och hjälper fattiga och utsatta.

Är han då lyckligare än Musk och Bezos (för att fortsätta använda de två som exempel)?

Tja, vem vet. Inte du och inte jag som Lisa Ekdahl sjöng i sin landsplåga på 90-talet.

Som nästan alla dagar skriver kvällspressen om nya mord, skjutningar och sprängningar. Och av en tillfällighet hörde jag igår en låt av en artist jag inte kände till innan senaste upplagan av Så Mycket Bättre i TV4.

Jag talar om Simon Superti och en muiskgenre som jag normalt inte lyssnar så mycket på. Men efter att ha hängt med i texten via textremsan nedtill i videoklippet från Youtube kände jag att jag ville dela med mig till mina kära ordbrukare av denna väldigt träffsäkra text...

"Bullerbyn är död" är den dystra titeln. Och det är ju sant. Bullerbyn, Sörgården och alla andra idyller som målats upp av sagotaanter och farbröder genom åren känns allt mer avlägsna för varje dag som går.

Och vid makten i Sverige sitter tre partier som blivit spratteldockor åt ett fjärde parti som tror att lösningen på alla dessa problem är att rensa ut alla folkslag som inte syntes i varken Bullerbyn, Lönneberga eller på Saltkråkan.

Ett parti som vägrar att protestera mot koranbränningar och tar på offekoftan när någon antyder att de varit delaktiga i att skapa det hat som ledde fram till massakern i Örebro.

Men som gärna målar upp sia visioner om ett Sörgården-Sverige där far ror och mor är rar. Och det farligaste man kanske riskerar att möta på vägen är en liten orm

Ett parti vars företrädare höjer handen och säger om just Örebromorden att; "Vänta nu, ännu finns inga bevis att det hade rasistiska förtecken".

Ett parti som är så snabba att ta på offerkoftan så fort någon påminner dem om deras rötter i nazism och främlingsfientliga rörelser.

De är absolut inte det enda partiet som seglar med lik i lasten, skelett i garderoberna eller vad ni vill. Och kanske inte de värsta heller om vi skärskådar alla de andra lika hårt.

Men inga andra är så snabba att tycka synd om sig själva vid varje antydan om rasism och fränlingshat.

Då invänder kanske någon att det är vi själva som har röstat fram dem. Men jag vägrar att klumpas ihop med de som röstade för något av dessa fyra partier. Som alla tre, efter senaste riksdagsvalet, bara blir mer och mer lika sina uppdragsgivare som står utanför själva regeringen men i mångt och mycket ändå styr vårt land

Så... eftersom jag inledde med att tala om drömmar så kanske jag även borde avrunda med samma tema...?

Då gnuggar jag min lampa och när anden kommer upp ur den så får min önskan bli att det blir slut på rasism och främlingshat i Sverige och världen.

Ja, jag är t.o.m beredd att avstå från min önskan om tre poäng ikväll till Timrå IK om det krävs för att få min önskan uppfylld.

Fred, hälsa, välmående, vackert väder, gott kaffe och kärlek önskar jag därmed till mina kära ordbrukare i Staffanstorp, Råneå, Smedjebacken och Smögen.

Det enda vi alla ska hata är hatet självt!

Lev väl!