Tankar och betraktelser från en amatörfilosof

Nej, det får fanimej bli ett inlägg till idag! Inte första gången men mindre vanligt på senare år att jag författat mer än ett blgginlägg på samma dag.

Men just nu känner jag mig liksom lite omtumlad och behöver väl kanske få "skriva av mig" en aning.

För dryga två timmar sen började jag titta på den nya säsongen av "Vilket liv" med René Nyberg som programledare.

Programmet som väl startade i SVT i Malmö på 1970-talet med Lasse Holmqvist som programledare för "Här är ditt liv".

På den tiden hade man ju bara två kanaler att välje emellan så då var ju valen så mycjet enklare.

Och jag minns att jag tyckte många, men inte alla, programmen i serien var intressanta. Holmqvist hade ju gäster som HAN var intresserad av och flera gånger hade jag inte ens hört talas om hans huvudperson.

Men i några program handlade det ju om välkända svenska profiler från kulturens eller liietarturens elit.

X antal år senare återupptogs programidén av Ingvar Oldsberg som serverade oss t.ex Stina Lundberg, Sven Wolter och några andra med liknande upplägg som Malmö-TV hade haft.

Seda några år nu är det TV4 som har tagit stafettpinnen med "Vilket liv" där det hittills bara har handlat om folkkära svenskar som de flesta känner till och har en åsikt om.

Ikväll var det Christer "After Dark" Lindarw som var huvudpersonen. Och jag tvekar inte en sekund att kalla det för "Må-bra-TV"!

Mycket tack vare huvudpersonen själv förstås men även flera av de gäster som deltog i hyllningarna.

Jag tror att det är tredje säsongen som börjat nu av "Vilket liv" och de har redan lyckats skapa flera odödliga ögonblick. Med kändisar som Lasse Berghagen (bara nån månad innan hans bortgång), Claees Eriksson från Galenskaparna, Marie Göransson, Carola och flera andra.

Ikväll skapades ny TV-historia då allas vår Drag-Queen, Christer Linarw, skullle porträtteras och hyllas.

Det lnleddes med sång av fantastiska Linnea Henriksson som följdes av besök från Lena PH, Lill Lindforss, Nanne Grönwall och flera andra.

Och den bild av Christer som framträder när man sett färdigt är bilden av en oerhört begåvad, driftig och varm person. Som alla verkar älska.

Då slår det mig hur många svenskar som ännu är så rädde för homosexuella människor.

Under min sextiosjuåriga jordavandring har jag inte träffat jättemånga öppet homosexuella människor. Men de jag HAR träffat har uteslutande varit varma, omtänksamma och medkännande människor.

Jag har ALDRIG träffat en elak bög eller flata! Det är helt sant!!! Inte ens en otrvlig!

Så varför är de så skrämmande för så många människor???

De utgör ju inget som helst hot mot någon. Tväärtom verkar de vara bättre medmänniskor än många heteropersoner.

Avslutningen av programmet fick mig nästan att trilla ur stolen då självaste drottningen kom in på scenen och uttryckte sin uppskattning och beundran för mannen som imiterat henne så många gånger med glimten i ögat och samtidgt med kärlek och respekt.

Verkligen ett fint program som ger mig tiillbaka lite av tron på mänskligheten som naggats så hårt i kanterna på senare år.

Och jag ser verkligen fram emot de återstående delarna i serien. Men hur TV4 ska kunna toppa kvällens program har jag svårt att se...

Tack TV4, alla gästerna och... Tack Christer!

Så är det slut på våren för i år då! Det är dags att avtacka maj månad för årets insats och hälsa sommaren välkommen.

För enligt almanackan börjar ju sommaren imorgon, den första juni.

Men om jag ska kunna KÄNNA att det är sommar får allt vädergudarna leverera lite mer värme och lite mindre blåst än idag.

För även om vi haft ganska soligt så blåser det kyligt från norr och att gå ut utan jacka är inte att tänka på.

Kanske borde jag istället vara tacksam över att jag i alla fall inte behöver fleecetröjan när jag tar ut min lilla sällskapsdam på promenaderna.

Den (fleecetröjan, alltså) låg förresten på golvet i hallen en morgon för någon dag sedan. Den har hängt i minst någon vecka på sin galge men plötsligt en morgon när jag steg upp låg den på golvet.

Och inte precis rakt under galgen den hängt på. Nej, den låg framför den lilla byrå som står mitt emot.

Alltså c:a 70-80 cm åt söder.

Genast mindes jag ljuslyktan som stod på golvet en morgon för nån månad sen och som jag berättade om då i bloggen. Hade väl aldrihg reagerat om tröjan bara följt tyngdlagen och landat rakt under galgen den hängde på.

Ändå kan jag ju tänka mig en logisk förklaring ill dess position nör jag vaknade. Thea!

Inte så att hon skulle ha rivit ner den. Nej, dit upp når inte hon på långa väger.

Utan antagligen har jag väl själv vkommit åt den , och kanske flera gånger om, när jag hängt upp eller plockat ner min jacka så att den till sist föll ner.

Nej, jag menar att det ju är möjligt att hon kan ha flyttat den efter att den landade.

Så jag bryr mig inte om att skapa någon dramatik till denna lilla bagatell.

Jag plockade upp den bara och tänkte att jag nog inte behöver den förrän kanske i oktober. Så då åkte den ner i tvättkorgen inför nästa orgie i tvättstugan.

Rester blev det till middag idag och har så blivit flera dagar under denna veckan. Just idag visade det sig vara riktig svensk husmanskost i lådan jag ryckte på måfå för att få nån sorts överraskning.

Spagetti och köttfärssås var det i den.

Vad då, inte svenskt???

Jodå, visst vet jag att rätten härstammar från Bologna i Italien. Men efter att ha funnits och uppskattats här i så många år så anser jag att den platsar där ändå. 

Särekilt som det är vetenskaplöigt fastställt att det är den absolut vanliga maträtten i de matlådor som Sverige invånare bär med sig i matlådor till jobbet varje dag.

30% av dessa innehåller just pasta med köttfärssås.

Vilket jag tolkar så att då står det väl troligen på nästan lika många middagsbord i landet också.

Kanske inte riktigt lika många för jag vet också att en hel del folk lagar rejäla satser av det. Just för att det är en rätt som passar så bra att värma upp igen. Och då gör man kanske flera matlådor.

Och från åren på mitt f.d jobb vet jag också att så gott som varje dag var det minst en av arbetskamraterna som satt och käkade just pasta bolognese.

På andra och tredje plats på den där listan kom pasta meed falukorv och pasta med köttbullar.

Därmed anser jag mig ha delat med dig dagens dos ur min rätt välfyllda bank av värdelöst vetande.

Jag upptäcker nästan dagligen hur mycket jag minns som ingen annan omkring mig minns. Saker som inte gör någon som helst nytta att minnas. Men de viktiga sakerna har jag svårare för.

Att t.ex åka och handla mer än max tre olika artiklar går inte utan en skriven papperslapp som stöd.

Tre grejer brukar jag klara men även då kan det hända att jag bara minns två när jag är framme på Willys eller var jag nu ska handla.

Det finns ju tekniker för sånt där. Men KAN ju träna upp sin minnesförmåga. Men jag tror inte att jag orkar.

Har faktiskt deltagit i en kurs en gång i just minnesteknik. Men det system den kursledaren ville lära oss var så krångligt att jag aldrig ens försökt att tillämpa det sedan jag gått klart kursen.

Den byggde på att man skulle rimma och sedan skapa bilder i skallen. T.ex Ett (för görsta punkten på listan) rimmar ju på spett.

Om man då hade skrivit falukorv först så skulle man skapa en bild där man kör ett spett i en falukorvring.

Två rimmar på tå så där kunde man tänka att man tappar ett mjölkpaket på sina tår. Och så vidare.

Nåja, det kanske funkar om man tillämpar det flitigt men för mig skulle det nog bli att jag förväxlade dagens lista med den jag memorerade förra gången jag handlade.

Och jag skulle komma med en liter filmjölk till istället för torrfoder till Thea.

Så jag fortsätter med mina små kråkfötter på en papperslapp i skjotans bröstficka.

Idag skickar jag också en tanke till Kalle, min f.d svärfar och en av mina bästa vänner genom livet.

Om han vandrat kvar på jorden hade han fyllt 91 idag.

Men så dålig som han var under sina sista månader är jag faktiskt tacksam att han fick sluta när han gjorde.

Av lördagen återstår att rätta mina två lottorader. De ingick i den s.k Rubbet-påse jag köpte för småvinsterna från förra påsen. 114 kronor kostade den och hittills under veckan har den inte levererat.

Men hoppet är väl det sista som överger oss, har jag hört så jag får väl hoppas en stund till.

Hoppas gör jag förstås också på det lilla V75-system som även det betalades med tidigare småvinster. 108 kronor satsade jag där och beslöt att lita helt på mitt eget omdöme den här gången. Använder ju gärna "Harry" annars. 

Ibland helt och ibland delvis.

Så håll tummarna för nya friska miljoner, kära ordbrukare i Skurup, Mörbylånga, Skattungbyn och Husum.

Vi ses!

Har skrivit om det förut men nu verkar det vara på väg att blossa upp en folkstorm mot Transportstyrelsens nya påhitt att dra in körkortet  för folk bara p.g.a att ett s.k PETH-test visar riskbeteende mad alkoholbruket.

Det gläder mig, i så fall. Vi har alldeles för få folkstormar i det här landet! Annat är det i Sydeuropa där folk ofta går samman i stora protestaktioner mot makthavare av olkia slag.

Alla minns väl när de franska bönderna surnade till och körde in med traktorer och gödselkärror i centrala Paris och blockerade gator med djurspillning. Det kallar jag protest!

Jag tycker alltså fortfarande att det är helt hårresande att folk ska kunna förlora sina körkort efter att en läkare sett förhöjda värden hos en patient vid ett vanligt blodprov. Och sedan rapporterat det till Transpotstyrelsen.

Självklart ska körkortet återkallas om man kör bil med alkohol i blodet. Men att straffa någon för att de har höga värden är ju helt sanslöst.

Jag tycker att den läkare som hittar höga värden i någons blodprov ska ta upp saken med patienten och erbjuda hjälp om personen behöver det.

Men rent krasst betraktat så är en aloholberoende människa inte farligare bakom ratten än vem som helst. För även alkoholister är ju nyktra också. Och många är noga med att inte köra förrän man är säker på att man är "ren".

Därför är det där påhittet något som bör stoppas snarast.

Och nu börjar även både läkare och politiker att reagera så kanske finns det lite förtsånd kvar hos folk.

Youtube svämmar sen länge över av folk som vill sabla ner Trump och hans anhängare. Nya exempe varje dag.

Men de senaste veckorna har jag även sett en del där han själv och flera ministrar pratar om allt de ska göra för att förbättra folkhälsan i USA.

MAHA (Make America Healthy Again) kallar de programmet de håller på att sjösätta därborta.

Och enligt Donald själv så ska kostnaderna för vård och mediciner sänkas rejält och fort ska det visst gå också.

Och hur illa jag än må tycka om Trump så måste jag ändå säga att DET anser jag vara fantastiskt. 

Förutsatt att det stämmer, förstås, och inte är bara propaganda.

För nog borde det väl ändå anses som en skam att man har högre barnadödlighet än delar av tredje världen.

Och den högsta i hela den industrialiserade delen av världen.

Att tusentals människor dör av triviala ålommor för att de inte har råd att söka läkare.

Här hos oss tvovlat jag på att mer än kanske någon enstaka människa per år dör av brusten blindtarm till exempel. Hur de tänker finansiera det vet jag dock inget om men det kanske är de nya strafftullarna på importerade varor som ska betala för det.

Den som lever får se, som man säger.

Samtidigt skömmer han ju ut sig offentligt också nästan varje dag.

När han blir kritiserad av kändisar så sågar han dem ju jäms med fotknölarna och kallar den dumma, talanglösa och odugliga. 

Cher och Robert de Niro är två exempel som sågats offentligt av honom inför TV-kameror.

Senast var det min husgud Bruce Springsteen som vid starten av sin Europaturné i brittiska Manchester höll ett anförande där han hårt kritiserade Trumps politik.

Och Trump svarade med rena personangreoo för att förlöjliga Springsteen som artist och människa. Ovärdigt en president i världens rikaste land tycker jag. Han kunde precis lika gärna ha avstått och bara sagt att Bruce har rätt till sin åsikt och han har rätt att uttrycka den.

Men istället avslutade han med att säga att "Han borde hålla köften tills han är tillbaka i USA. Och då får vi väl se hur det går för honom!"

Nästan ett hot, alltså. Så jag fortsätter nog att gilla Springsteen mycket mer än Trump.

Gilla honom kommer jag aldrig att göra. Det KAN ju tänkas att jag kommer att gilla någon enstaka sak som han gör men som person eller politiker kommer jag aldrig att ens kunna respektera honom.

Här hemma har SD nu fått igeonom sitt lagförslag att socialtjänsterna i landet aktivt ska verka för att invandrare ska flytta tillbaka till sina ursprungsländer. "Återvandring" är ett av de nya orden man skapat.

Det skickar väldigt otäcka signaler, i alla fall till mig.

Jag har i många år nu sett hur övriga partier har anpassat sig och närmat sig SD framför allt gällande invandringen och det känns allt annat än bra.

Och jag kan tänka mig att det finns många socialarbetare som nu överväger att byra yrkesbana i protest

Därmed börjar det snart bli dags för en promenad bort till närbutiken och handla hem en liter mjölk och några andra småsaker. Thea för förstås följa med så slår jag två flugor i sen smäll, så att säga.

Njut av våren nu, kära ordbrukare i Hargshamn, Rävlanda, Trehörningsjö och Ystad.

Så ses vi väl när andan faller på.

Godmorgon Sverige! Och alla andra jävla länder också då, förstås! Om det nu ska vara så jävla rättvist...

Hockey-VM är över och därmed hela den svenska ishockeysäsongen. Det betyder att vi nördar inom denna ädla sport får vänta till september innan vi åter får stå och huttra i en iskall arena och skrika oss hesa på våra favoritlag.

I USA och Kanada är det dock fortfarande nästan hela slutspelet kvar. Där tar man inte sommarlov förrän närmare midsommar då Stanley Cup brukar avgöras.

Sveriges Tre Kronor tog ändå den där bronsmedaljen och USA vann finalen mot Danmark på överid efter en otroligt intensiv och spännande match. Där danskarna krigade tappert i 60 minuter och hade 0-0 vid full tid.

Under de senaste veckorna har jag alltså tittat på en kanal (TV6) som jag nästan aldrig ser på annars. Och som vanligt irriterat mig på den myckna reklamen.

Det är inte utan att man undrar hur de är skapta i hjärnan, de där som skriver manus till TV-reklamen.

Den f.d hockeymålvakten Henrik Lundqvist har ju i många år gjort reklam för mjällschampot "Head & Shoulders" och gör så ännu. Ni kanske har sett hur han står i en butik med en varukorg smockfull med såna flaskor. 

En klunga män kommer förbi och en av dem sneglar på honom och frågar; "Hur mycket mjäll har du egentligen?"

En ytterst befogad fråga.

För vem fan köper 30-40 flaskor mjällschampo på en och samma samma gång???

Men raklammakarna tycker tydligen att det är genialt. Och Henke själv har väl så bra betalt att han bara gör som de säger till honom. Själv skulle jag skämmas...

Men även skam går ju att lindra med tillräckligt många tusenlappar in på banken.

Fast det som verkligen förundrat mig  och som jag sett dagligen under hockey-VM är de där små snuttarna från försvarsmakten som också dyker upp i reklamblocken.

Försvarsmakten??? Vad gör de reklam fär?

Det är nästan så att det känns lite ödesmättat. Som om de vill påminna oss om att de finns. Så att vi ska känna oss trygga när Putin eller Trumpen får för sig att inlemma Sverige i sina nationer.

Jag HAR sett reklam från dem föf ett antal år sedan. Men då handlade det om att göra reklam för militäryrkena. Att locka folk att söka sig till dem för att bli soldater eller officerer.

Men det var på den tiden då den allmänna värnplikten var borttagen och den är ju tillbaka nu.

Så det är inte utan att man undrar varför de förslösar våra skattekronor på att betala dyrt för TV-reklam när de inte säljer något eller vill ragga personal. 

"Försvarsmakten - Snart i ett krig nära dig!" Blir det nästa steg, månntro...?

Därmed känner jag att vi alla behöver ha lite kul en stund som motvikt till mitt klagande.

Följande lilla filmsnutt hittade jag igår och lade ut på FB för att kanske glädja någon medmänniska. Så jag kopierar den även hit för att försöka muntra upp mina kära ordbrukare en aning...

De verkliga stollarna kan vi ju inte göra så mycket åt. Men skratta åt parodier av dem kan vi ju fortfarande. Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tyckte.

Nu blrjar det bli dags att få igång den här måndagen på allvar. Morgonkaffet är uppdurcket för en bra stund sedan och snart väntar morgonrundan med min lilla fyrbening.

Idag ska jag göra något jag aldrig tidigare gjort. Varför det aldrig blivit av kan jag egentligen inte svara på men 67 år gammal ska jag, för allra första gången, försöka mig på att laga raggmunk från grunden.

Inga mix-paket, alltså, utan äkta vara.

Det dök upp bilder på det i flödet på FB igår och jag sörjde än en gång över att alla de lunchställen som var rikitgt bra på det har bommat igen nu.

Och det såg ju inte ett dugg komplicerat ut då jag googllat fram recept på det. Så idag ska det ske.

Hålle tummarna för att jag lyckas, kära ordbrukare i Bjo, Ängelhom. Sunnersta och Lycksele.

Vi ses! Tänker jag...

Söndag! Och inte vilken söndag som helst utan självaste Mors Dag!

Så sträcl på er, alla morsor runt om i landet! Idag är det ER dag! Dagen då vi andra ska visa er vår tacksamhet för att ni gav oss livet, för att ni tog hand om oss innan vi kunde göra det själva.

Och dessutom i ganska många fall långt efter det också.

Så om du ännu har din mamma i livet hoppas jag att du åtminstone ger henne ett telefonsamtal och talar om för henne hur mycket du uppskattar henne. Och du som inte har det kan ju alltid sätta en blomma på hennes grav.

Är den belägen för långt ifrån dig för att kunna ta dig dit kan du ju alltid ta fram ett fotografi och ställa det på hedersplats i ditt hem.

Det har jag gjort. Redan imorse. Tände ett litet ljus gjorde jag också och det brinner ännu.

Så här såg hon ut på sin bröllopsdag 1949...

 

Jag är förstås partisk men tycker väldigt mycket om den bilden. En vacker brud och vackra blommor.

Dessvärre är mina minnen av min mor ganska dunkla eftersom hon lämnade jordelivet bara 36 år gammal, några veckor innan min sexårsdag. För sextiotvå år sedan, alltså.

Därefter var det mormor som blev min modersfigur under uppväxten tills några månader innan jag fyllde femton.

Och även hon fick ett ljus tänt imorse som ännu brinner om än med flämtande låga.

Så hon får också sin bild på bloggen. Jag tror att hon var ungefär 70 år när den togs.

 

Och hon var precis så snäll och vänlig som jag tycker att hon ser ut på fotot.

Därefter blev det flytt c:a 30 mil söderut till min pappa, hans andra fru och tre små halvsyskon.

Eva, som frun hette blev väl aldrig riktigt någon modersgestalt för mig även om vi längre fram i livet byggde en relation som jag tror att hon uppskattade precis som jag gjorde.

Annars... så ligger mina revbensspjäll som jag köpte till vrakpris (59;90) på Willys häromdagen just nu i min slowcooker och tillagas efter att ha legat i marinad över natten. 

Av stekskyn ska jag göra en gräddsås med grönpeppar och steka lite potatis till middag sen.

Söndagniddaag med lite stil, alltså! Precis som både mamma och mormor skulle ha gillat. Dock blir det ingen efterrätt som jag fick de flesta söndagarna genom barndom och tonår.

Men jag är liksom ingen dessertmänniska. Minns inte ens när jag senast unnade mig en efterrätt.

Och den svenska ishockeysäsongen fick ett abrupt slut igår då USA slog ut Tre Kronor ur VM. Det blir final mellan USA och Schweiz och även om jag är rätt säker på att amerikanerna vinner så håller jag en tumme för gökurmakarna.

Schweiz har aldrig tagit VM-guld i hoceky så därför vore det lite kul om de kunde få göra det.

Tre Kronor får spela bronsmatch mot Danmark och det är nästan så att jag unnar danskarna deras första VM-medalj i hockey också.

TROTS att det skulle innebära att Sverige hamnar utanför prispallen.

Men det kan nästan kvitta, tycker jag. Kan vi inte ta oss till final så är jag inte gladare över en bronspeng.

Solen och det vackra vädret är dock tillbaka med full kraft idag och jag ska snart ta på mig skor och jacka och tror nästan att jag ska gå ner på strandleden med Thea en sväng så hon får nosa på lite obekanta tuvor och stenar.

Elitloppet på Solvalla går ju också av stapeln idag men inte heller det bryr jag mig om.

Har inte spelat V75 heller och själva traavsporten intresserar inte mig utöver spänningen att se om man vinner.

Men har man inte spelat så kan man ju inte vinna heller.

Därmed tror jag att det får räcka för den hår gängen. Solskenet och stranpromenaden väntar.

Så ha en fortsatt härlig söndag, kära ordbrukare i slott, herresäten, ödetorp och kyffen i vårt avlånga land.

Vi ses!